I
Rymd är den jord där skalder möts, och ordets frön är ringa, ty
diktens groddar kan träda fram.
II
Rymd, fri för ord som skall skrivas och minnet bevarat
III
En skald fyller rymd med ord,
deras mening en utmaning för intellektet
deras betydelse genomsyrar jaget
IV
Musan är en vårdslös spefågel när lyckan beskylls
ty rymd blir fylld och raderad av en skald med ord som förnöjer.
V
Om denna konst behagar läsaren, nådigt det är. Om denna konst bistår att mätta min hunger, förnöjd är jag.
Men,
om denna konst aldrig läses, kan någon finna den gömd i rymdens fåror,
genljuder, delar sig och kommer samman vid punkten i slutet.